Tyskland till final
Sade långt innan turneringens början att inga mindre än de vitklädda tyskarna skulle komma att stå som slutsegrare. Ballack skulle få höja pokalen han mottagit från den forne storspelaren Platini, kyssa den och höra de tyska segervrålen från läktaren. Jag har inte för en sekund tvivlat på mitt andra land, och nu står de i en EM-final.
Efter en onödigt jämn match mot ett vilt kämpande och heroiskt rödklätt Tyskland... För det är väl ändå vad man får lov att kalla Turkiet för? 2-3 miljoner turkar sägs bo i Tyskland (Det måste för övrigt innebära att Tyskland är det land där det bor näst flest turkar. Etta är Sverige och trea är Turkiet.), och flera av det turkiska landslagets spelare är födda och uppvuxna i Tyskland.
Med inte mindre än nio man borta på grund av skador respektive avstängningar tog ändå Turkiet ledningen, men fick inte behålla den särskilt länge. Tyskland kvitterade och gjorde även 2-1. Men så höll det på att bli som vanligt... Turkiet hade innan kvällens match varit i ledningen i sammanlagt 2½ minut under hela EM. Helt sjukt att de lyckats ta sig till semi-final när man hör det. Hela tiden har de kommit tillbaka när det sett som mörkast ut. Och 2-2 kom. När klockan tickade upp till 90:e minuten var det fortfarande lika, och alla trodde på förlängning. Men då klev Philip Lahm fram. Den tyske backen satte 3-2, och finalplatsen var säkrad.
Skönt för mig att få ett bevis på att jag faktiskt stundom vet vad jag talar om och är kapabel att förutse vad som komma skall, som hade jag Saidas gåva. Jag tvivlar dock på mig själv när jag tittar ner i toalettstolens djup och söker svar gällande morgondagens semifinal-batalj. Allt jag ser är ett grumligt mörker (månne glömde jag spola?) och jag kan för allt jag är värd inte se något klart resultat.
Ryssland har charmat precis alla, och en viss Andrei Arshavin har trollbundit en hel fotbollsvärld med sina trollkonster. För att låna ett uttryck en vis man skrivit på hockeyforumet - Arshavin måste fan ta mig få guld i pottan när han sätter sig. Han är helt jävla briljant. Först spelade han bort Bayern München från UEFA-cupen, sedan Sverige och Holland från EM. Guus Hiddink är en man med fotbollskunnande som är få förunnat. Många har nog misstänkt att han är en av de Blå Alkemisterna, ty hanhar praktiskt taget lyckats göra guld av allting han tagit sig för. Minns Sydkorea. Minns Australien. Och nu Ryssland. En härlig, offensiv fotboll där man springer sönder motståndare helt och hållet. Jag hoppas verkligen att de klarar av Spanien...
Spanien ja. Med en väldigt gammal, väldigt stollig, men samtidigt väldigt skicklig gubbe som förbundskapten i skepnad av Luis Aragones. Han tog inte med Raul i sin trupp, och fick utstå enorm kritik. Hans rasistiska uttalanden och bråk med allt och alla får en att fundera. Men lik förbannat står han i en semifinal med det lag som alltid misslyckas när det gäller.
Vågar man hoppas att traditionens makt är just så stor som det sägs? Dessvärre tror jag att Spanien är för bra för attförlora mot Ryssland (4-1 i gruppspelet måste väl ändå ge en fingervisning om hur det ser ut?), även om jag hoppas på ryssarna. Hjärnan säger spansk vinst, hjärtat säger 3-2 till Mother Russia.
*****
Den årliga lövmarknaden tog plats under förra veckan, och för var år som går blir jag mindre och mindre intresserad av den. Folk går man ur huse för att trängas på ett av de största torgen i Europa och frottera sig med marknadsknallar, barnvagnar och idioter. Finns sällan något man egentligen vill köpa, men man går bara för att.
Jag skulle väl inte direkt kalla mig själv för en agorafobiker, men det är fan ta mig inte långt ifrån alltså. Jag har inte mycket till övers för evenemang där man skall trängas med folk av lägre stående karaktär, en massa skrikande småungar och fylltrattar. Då föredrar jag i många fall en mer simpel tillvaro utan en massa störande element.
Tillsammans med Fredrik och Adam trotsade jag min hjärna och dess tankar och begav mig ut på lite strövtåg. Jag brukar alltid köpa hem en del toalettlektyr i form av gamla Kalle Anka-tidningar, och det brukar sluta med en säck marknadsgodis i näven också. Förutom det gjorde jag också slag i saken och slog till på en ölkorv.
Efter att ha strosat runt en stund gjorde sig magen påmind. På mer än ett sätt. De tre musketörerna transporterade sig i riktning mot Chapman Pizzeria för inmundigande av skräpmat. För egen del blev det en gyrostallrik. Medan min vän (kan man kalla honom det om man skulle hälsa om man såg honom på stan?) kamelfösaren svarvade kött och friterade pommes stationerade jag mig på pizzerians toalett. Ett litet trångt utrymme med en temperatur långt över hälsosam nivå. Jag svettades som en påfågel samtidigt som jag krystade fram en rejäl laddning. Eller krystade och krystade... Det grävde sig ut ganska mycket på egen hand, om jag ska vara ärlig. Efter att ha gjort plats för nytt smakade gyrostallriken precis lika bra som den gjorde under gymnasieåren, och dagen var gjord.
*****
Missade dagens gympass på grund av ett hastigt och lustigt jobberbjudande. Vid lunchtid ringde telefonen och naturligtvis var det från Lernia. Deras ärende: eftermiddagspass på Procordia. Eftersom jag gärna spenderar pengar är det en fördel att ha en någorlunda hälsosam monetär status, så jag tackade snabbt ja till de extra kronorna.
När jag lagt på luren insåg jag vad jag gjort. Inte nog med att jag sabbade bort ett gympass, det vankades ju EM-semi också. Men tacka vet jag radiokommentatorer, som har en härlig inlevelse. Och när man kom hem och fick höra att det varit strömavbrott nere i tyrolen var det nästan så man kände viss glädje inombords.
*****
Har de senaste dagarna faktiskt spelat lite Starcraft igen. Efter någon månads frånvaro var det ganska kul att komma in och lattja lite. Det kan dock komma att ändras ganska snabbt, skulle jag tro. Har bara mött någon enstaka Protoss - ta i trä. Får väl se hur länge jag tycker det är kul den här gången.
En hel del ändringar gällande team BW- på sistone. En av Sveriges just nu hetaste spelare, Naugrim, har lämnat oss för vår svenske konkurrent, NaW. Kändes lite sådär. Tyckte vi var ganska "på G", så att säga. Synd att tappa en så pass bra spelare, och han är en schysst kille.
En ersättare i from av TreK har dock joinat, och det tycker jag känns stabilt. Han verkar vilja spela lite mer Starcraft igen, och han har alltid varit jäkligt duktig. Kan nog komma att ersätta Naugrim på ett bra sätt. TreK är också en jäkligt rolig snubbe - trots att han är såndär stureplansstekande brat som sprutar champagne runt omkring sig var han än ses med sitt backslick. Han har humor och ger åtminstone sken av att vara förhållandevis klipsk. Hoppas verkligen han kommer trivas och sätta lite fart på BW-karriären igen.
Två utlänningar i form av före detta MgZ-spelare har också slutit upp. Först BW-Game, som för mig var praktiskt taget okänd innan. En Terran som är jävligt bra när han vill. Kommer bli en stor tillgång för oss om han behagar dyka upp på de tider som klanmatcher är schemalagda. Den andre är BW-tidy, mer känd som yakuja. Också ganska okänd, men helt okej Protosspelare. Lite väl cheesig stil i mitt tycke, men har vi ändå accepterat TreK så... Tyvärr är jag inte så glad för varken Games eller tidys stil, jänkare och semi-jänkare som de är. Game verkade lite... Hur ska jag uttrycka mig? Fittig.
Vi får hoppas att de nya passar in och att vi kan vara ett stabilt lag i toppen av scenen. I fäders spår för framtids segrar!
*****
Den gångna helgen har spenderats i ett ganska lugnt manér. Fotboll, god mat och öl. Åkte i lördags ut till Senoren, då det skulle flyttas får på söndagsmorgonen. Vaknade i ottan i en extremt varm gäststuga och bestämde mig för att läsa lite innan jag gick upp. Blev två timmar och någonstans runt 100 sidor i "Mellan sommarens längtan och vinterns köld" av Leif GW Persson. Därefter upp, frukost och dags att sätta igång.
Jag svidade om till de medhavna kläder jag hade. Ett par riktigt sunkiga mjukisbyxor, ett par stövlar som för tankarna till tredje riket och Shutz Staffeln, StürmAbteilung etc och en underställs-tröja. Har jag aldrig sett bonnig ut innan gjorde jag det då.
Själva huvudaktiviteten var avklarad förhållandevis snabbt, och efter en måltid av modell större bar det av tillbaka in till stan och ett gympass på fyra timmar. Hade missat en del under veckan och var tvungen att ta igen. Hade träningsvärk i precis alla muskelgrupper jag tränade när jag var klar. Riktigt jävla skönt.
*****
När jag stegade innanför dörren här hemma hade jag ett vykort som låg och väntade på mig. Frida hade varit snäll nog att författa en novell med bokstäver så små att till och med mitt könsorgan räknas som gigantiskt i jämförelse. Jag vet inte om jag möjligen börjar se dåligt och behöver införskaffa glojärn, eller om Frida praktiserat med sådana där kineser som ristar in minimala kinestecken på tiger-morrhår.
Glad blev jag i alla fall, och jag hoppas att jag får tillfälle att skicka något vykort tillbaka någon gång. Dessvärre är jag otroligt hemkär och ärsällan iväg på den typ av utflykter och utsvävningar som hon är. Och det känns lite somaliskt att skicka ett vykort från Kallekrona bara sådär... Så det får väl vänta. Den som väntar på nått gott, och så vidare!
*****
Har den senaste tiden haft lite serie-abstinens. Inget Lost, inget American Dad, inget Simpsons, inget Family Guy, inget King of the Hill. Jag gjorde slag i saken och tankade ner miniserien Californication. 12 avsnitt med gamle Arkiv X-hjälten David Duchovny i huvudrollen. Fantastikt jävla bra serie i mitt tycke, och jag njöt av varje sekund av den. Synd det inte finns fler avsnitt, säger jag bara.
*****
Jag betvivlar att någon över huvud taget orkat läsa igenom detta hela inlägg. Jag har inga källor på det, men jag skulle tippa att antalet tecken står i paritet med det sammanlagda antalet tecken i alla Wikipedia-artiklar skrivna på esperanto. Därmed förklarar jag nu detta massiva slöseri av internet-utrymme avslutat!
Efter en onödigt jämn match mot ett vilt kämpande och heroiskt rödklätt Tyskland... För det är väl ändå vad man får lov att kalla Turkiet för? 2-3 miljoner turkar sägs bo i Tyskland (Det måste för övrigt innebära att Tyskland är det land där det bor näst flest turkar. Etta är Sverige och trea är Turkiet.), och flera av det turkiska landslagets spelare är födda och uppvuxna i Tyskland.
Med inte mindre än nio man borta på grund av skador respektive avstängningar tog ändå Turkiet ledningen, men fick inte behålla den särskilt länge. Tyskland kvitterade och gjorde även 2-1. Men så höll det på att bli som vanligt... Turkiet hade innan kvällens match varit i ledningen i sammanlagt 2½ minut under hela EM. Helt sjukt att de lyckats ta sig till semi-final när man hör det. Hela tiden har de kommit tillbaka när det sett som mörkast ut. Och 2-2 kom. När klockan tickade upp till 90:e minuten var det fortfarande lika, och alla trodde på förlängning. Men då klev Philip Lahm fram. Den tyske backen satte 3-2, och finalplatsen var säkrad.
Skönt för mig att få ett bevis på att jag faktiskt stundom vet vad jag talar om och är kapabel att förutse vad som komma skall, som hade jag Saidas gåva. Jag tvivlar dock på mig själv när jag tittar ner i toalettstolens djup och söker svar gällande morgondagens semifinal-batalj. Allt jag ser är ett grumligt mörker (månne glömde jag spola?) och jag kan för allt jag är värd inte se något klart resultat.
Ryssland har charmat precis alla, och en viss Andrei Arshavin har trollbundit en hel fotbollsvärld med sina trollkonster. För att låna ett uttryck en vis man skrivit på hockeyforumet - Arshavin måste fan ta mig få guld i pottan när han sätter sig. Han är helt jävla briljant. Först spelade han bort Bayern München från UEFA-cupen, sedan Sverige och Holland från EM. Guus Hiddink är en man med fotbollskunnande som är få förunnat. Många har nog misstänkt att han är en av de Blå Alkemisterna, ty hanhar praktiskt taget lyckats göra guld av allting han tagit sig för. Minns Sydkorea. Minns Australien. Och nu Ryssland. En härlig, offensiv fotboll där man springer sönder motståndare helt och hållet. Jag hoppas verkligen att de klarar av Spanien...
Spanien ja. Med en väldigt gammal, väldigt stollig, men samtidigt väldigt skicklig gubbe som förbundskapten i skepnad av Luis Aragones. Han tog inte med Raul i sin trupp, och fick utstå enorm kritik. Hans rasistiska uttalanden och bråk med allt och alla får en att fundera. Men lik förbannat står han i en semifinal med det lag som alltid misslyckas när det gäller.
Vågar man hoppas att traditionens makt är just så stor som det sägs? Dessvärre tror jag att Spanien är för bra för attförlora mot Ryssland (4-1 i gruppspelet måste väl ändå ge en fingervisning om hur det ser ut?), även om jag hoppas på ryssarna. Hjärnan säger spansk vinst, hjärtat säger 3-2 till Mother Russia.
*****
Den årliga lövmarknaden tog plats under förra veckan, och för var år som går blir jag mindre och mindre intresserad av den. Folk går man ur huse för att trängas på ett av de största torgen i Europa och frottera sig med marknadsknallar, barnvagnar och idioter. Finns sällan något man egentligen vill köpa, men man går bara för att.
Jag skulle väl inte direkt kalla mig själv för en agorafobiker, men det är fan ta mig inte långt ifrån alltså. Jag har inte mycket till övers för evenemang där man skall trängas med folk av lägre stående karaktär, en massa skrikande småungar och fylltrattar. Då föredrar jag i många fall en mer simpel tillvaro utan en massa störande element.
Tillsammans med Fredrik och Adam trotsade jag min hjärna och dess tankar och begav mig ut på lite strövtåg. Jag brukar alltid köpa hem en del toalettlektyr i form av gamla Kalle Anka-tidningar, och det brukar sluta med en säck marknadsgodis i näven också. Förutom det gjorde jag också slag i saken och slog till på en ölkorv.
Efter att ha strosat runt en stund gjorde sig magen påmind. På mer än ett sätt. De tre musketörerna transporterade sig i riktning mot Chapman Pizzeria för inmundigande av skräpmat. För egen del blev det en gyrostallrik. Medan min vän (kan man kalla honom det om man skulle hälsa om man såg honom på stan?) kamelfösaren svarvade kött och friterade pommes stationerade jag mig på pizzerians toalett. Ett litet trångt utrymme med en temperatur långt över hälsosam nivå. Jag svettades som en påfågel samtidigt som jag krystade fram en rejäl laddning. Eller krystade och krystade... Det grävde sig ut ganska mycket på egen hand, om jag ska vara ärlig. Efter att ha gjort plats för nytt smakade gyrostallriken precis lika bra som den gjorde under gymnasieåren, och dagen var gjord.
*****
Missade dagens gympass på grund av ett hastigt och lustigt jobberbjudande. Vid lunchtid ringde telefonen och naturligtvis var det från Lernia. Deras ärende: eftermiddagspass på Procordia. Eftersom jag gärna spenderar pengar är det en fördel att ha en någorlunda hälsosam monetär status, så jag tackade snabbt ja till de extra kronorna.
När jag lagt på luren insåg jag vad jag gjort. Inte nog med att jag sabbade bort ett gympass, det vankades ju EM-semi också. Men tacka vet jag radiokommentatorer, som har en härlig inlevelse. Och när man kom hem och fick höra att det varit strömavbrott nere i tyrolen var det nästan så man kände viss glädje inombords.
*****
Har de senaste dagarna faktiskt spelat lite Starcraft igen. Efter någon månads frånvaro var det ganska kul att komma in och lattja lite. Det kan dock komma att ändras ganska snabbt, skulle jag tro. Har bara mött någon enstaka Protoss - ta i trä. Får väl se hur länge jag tycker det är kul den här gången.
En hel del ändringar gällande team BW- på sistone. En av Sveriges just nu hetaste spelare, Naugrim, har lämnat oss för vår svenske konkurrent, NaW. Kändes lite sådär. Tyckte vi var ganska "på G", så att säga. Synd att tappa en så pass bra spelare, och han är en schysst kille.
En ersättare i from av TreK har dock joinat, och det tycker jag känns stabilt. Han verkar vilja spela lite mer Starcraft igen, och han har alltid varit jäkligt duktig. Kan nog komma att ersätta Naugrim på ett bra sätt. TreK är också en jäkligt rolig snubbe - trots att han är såndär stureplansstekande brat som sprutar champagne runt omkring sig var han än ses med sitt backslick. Han har humor och ger åtminstone sken av att vara förhållandevis klipsk. Hoppas verkligen han kommer trivas och sätta lite fart på BW-karriären igen.
Två utlänningar i form av före detta MgZ-spelare har också slutit upp. Först BW-Game, som för mig var praktiskt taget okänd innan. En Terran som är jävligt bra när han vill. Kommer bli en stor tillgång för oss om han behagar dyka upp på de tider som klanmatcher är schemalagda. Den andre är BW-tidy, mer känd som yakuja. Också ganska okänd, men helt okej Protosspelare. Lite väl cheesig stil i mitt tycke, men har vi ändå accepterat TreK så... Tyvärr är jag inte så glad för varken Games eller tidys stil, jänkare och semi-jänkare som de är. Game verkade lite... Hur ska jag uttrycka mig? Fittig.
Vi får hoppas att de nya passar in och att vi kan vara ett stabilt lag i toppen av scenen. I fäders spår för framtids segrar!
*****
Den gångna helgen har spenderats i ett ganska lugnt manér. Fotboll, god mat och öl. Åkte i lördags ut till Senoren, då det skulle flyttas får på söndagsmorgonen. Vaknade i ottan i en extremt varm gäststuga och bestämde mig för att läsa lite innan jag gick upp. Blev två timmar och någonstans runt 100 sidor i "Mellan sommarens längtan och vinterns köld" av Leif GW Persson. Därefter upp, frukost och dags att sätta igång.
Jag svidade om till de medhavna kläder jag hade. Ett par riktigt sunkiga mjukisbyxor, ett par stövlar som för tankarna till tredje riket och Shutz Staffeln, StürmAbteilung etc och en underställs-tröja. Har jag aldrig sett bonnig ut innan gjorde jag det då.
Själva huvudaktiviteten var avklarad förhållandevis snabbt, och efter en måltid av modell större bar det av tillbaka in till stan och ett gympass på fyra timmar. Hade missat en del under veckan och var tvungen att ta igen. Hade träningsvärk i precis alla muskelgrupper jag tränade när jag var klar. Riktigt jävla skönt.
*****
När jag stegade innanför dörren här hemma hade jag ett vykort som låg och väntade på mig. Frida hade varit snäll nog att författa en novell med bokstäver så små att till och med mitt könsorgan räknas som gigantiskt i jämförelse. Jag vet inte om jag möjligen börjar se dåligt och behöver införskaffa glojärn, eller om Frida praktiserat med sådana där kineser som ristar in minimala kinestecken på tiger-morrhår.
Glad blev jag i alla fall, och jag hoppas att jag får tillfälle att skicka något vykort tillbaka någon gång. Dessvärre är jag otroligt hemkär och ärsällan iväg på den typ av utflykter och utsvävningar som hon är. Och det känns lite somaliskt att skicka ett vykort från Kallekrona bara sådär... Så det får väl vänta. Den som väntar på nått gott, och så vidare!
*****
Har den senaste tiden haft lite serie-abstinens. Inget Lost, inget American Dad, inget Simpsons, inget Family Guy, inget King of the Hill. Jag gjorde slag i saken och tankade ner miniserien Californication. 12 avsnitt med gamle Arkiv X-hjälten David Duchovny i huvudrollen. Fantastikt jävla bra serie i mitt tycke, och jag njöt av varje sekund av den. Synd det inte finns fler avsnitt, säger jag bara.
*****
Jag betvivlar att någon över huvud taget orkat läsa igenom detta hela inlägg. Jag har inga källor på det, men jag skulle tippa att antalet tecken står i paritet med det sammanlagda antalet tecken i alla Wikipedia-artiklar skrivna på esperanto. Därmed förklarar jag nu detta massiva slöseri av internet-utrymme avslutat!
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
