FC Bayern

Sitter och gäspar med halvstängda ögon. Aningen för mycket jobb igår, aningen för lite sömn inatt. Tar på krafterna. Hann inte med att se någon fotboll igår, men glädjande nog vann Bayern München med 2-0 och befäste därmed sin serieledning.

Idag däremot kan man inte klaga något särskilt på effektiviteten. För tillfället inne på match nummer tre och match nummer fyra. Såg tidigare Mainz slå Freiburg med 3-1, och Sunderland spela 1-1 mot Middlesbrough. För tillfället visar TV:n Stuttgart - Borussia Mönchengladbach, där Wendt fick starta för de sistnämnda. Fortfarande 0-0. Viaplay på datorn och ett Arsenal som lite förvånande ligger under med 0-1 hemma mot Aston Villa. Okej, 0-2 nu. Arsenal är helt enkelt inte vad de en gång varit.

Senare ikväll spelar Milan mot Cagliari och Rennes mot Marseille. Avsikten är att kolla båda matcherna. Får se lite hur stora gäspningarna blir om några timmar. Trots allt ny arbetsvecka med start imorgon. När jag ändå skriver om fotboll - man kan inte annat än imponeras av John Guidetti. 14 mål på 13 matcher efter att på egen hand gjort inte mindre än tre mål i toppmatchen mot självaste Ajax. Feyenoords fans är nog hyfsat sugna på att se klubben köpa loss honom.

Det var väldigt längesedan jag skrev någonting nu. Jag minns tillbaka och ser mig själv sitta på precis samma sätt som jag gör nu. En nyformaterad laptop med Ubuntu som operativsystem, och en idé om att jag skulle skriva någon form av litterär skildring av mig själv och rummet jag befann mig i både då och nu. Jag beskrev vad jag kände, vad jag hörde, vad jag såg. Ska jag vara ärlig tyckte jag det blev en ganska fin och målande text också.

Jag ska inte göra om det, ty orken tryter. Klockan är trots allt ganska mycket, och efter Sveriges förlust borta mot Ungern i EM-kvalet är man ändå aningen nedstämd. En match där Sverige absolut hade chanser att avgöra, men inte lyckades. När ungraren stod nere vid svenskt strffområde precis i slutskedet av matchen och måttade ett lågt inlägg som skulle innebära dödsstöten för det blågula landslaget var jag precis på väg att säga att 1-1 trots allt är bättre än förlust. Nu är utgångsläget för Sverige inte alls detsamma som de flesta trodde att det skulle vara när domaren blåst av matchen. Vi får hoppas på att ett redan klart Holland kan tänka sig att hålla tillbaka en aning i sista och avgörande omgången. Deras 11-0 på San Marino idag vittnar om att det är ett lag med ytterst hög kvalitet.

Imorgon vankas det korpfotboll igen. Jag har inte spelat på två veckor nu, då resan till Turkiet kommit i vägen. I ben och fötter känner jag mig som om jag vore 100 år gammal, men när man väl joggat igång lite ska det förhoppningsvis släppa. Mer orolig för hur det kommer kännas framåt kvällen då. Den planerade golfrundan på söndag kan nog bli kämpig för mina stackars knän och hälsenor. Och som om inte det vore nog vankas det fest imorgon kväll, vilket innebär risk för skallebank när koncentrationen behöver vara på topp.

Det får bli en liten kortare uppdatering den här gången. Upp tidigt imorgon, och antagligen sent i säng på kvällen (snarare natten). Får väl se om man orkar väcka lite liv i bloggen på nytt.

Idag är det verkligen vår ute. Solen skiner, det har varit ganska varmt under dagen. Sitter i shortsen och skriver, för första gången på mycket länge. Älskar när det är dags att svida om till shortsen. Känns som en befrielse. Imorgon blir det till att kavla upp byxbenen på jobbet med, skulle jag tro. Våren är kommen!

När domaren satte pipan i munnen för att blåsa igång matchen hade vi 4 spelare klara. När domaren toppade pipan i munnen och blåste av matchen hade vi gjort säsongens bästa match och fått 2-2 mot seriens bästa lag. Dessutom skulle det ha varit en vinst.

Vi hade förfärligt svårt att få ihop folk för helgens match. På fredagkvällen hade vi fem spelare klara, precis så att vi skulle kunna starta matchen. På lördagsmorgonen fick vi ett återbud och stod helt plötsligt utan tillräckligt med folk för att få ihop lag.

Jag hämtade upp Adam och vi åkte dit i hopp om att någon från lagen som spelade innan oss kunde tänka sig att ställa upp och spela för oss också.  Flera stycken slet snabbt av sig sina röda tröjor och drog på sig Army of Darkness svarta färg. Jäkligt schysst gjort.

För motståndet stod våra ärkerivaler Stars & Stripes, tidigare kända som Oleary's. De har alltid varit jävligt bra inomhus, och matcherna oss emellan har alltid varit väldigt jämna och framförallt hårda. De är ett gäng gnälliga semi-gubbar som tjuter om precis allting, och det finns inget bättre än att se dem tugga och tugga, men inte komma någonstans.

Precis så såg det ut i lördags. Vi var sjukt mycket bättre. Skapade mer, rullade boll mycket bättre. Vann närkamper och var mycket bättre taktiskt. De hade inte mycket att komma med i någon av spelets aspekter. Tyvärr tar de ledningen med 1-0, men vi kvitterar mycket rättvist innan halvtidsvilan. I andra halvlek fortsätter vår dominans, och vi har bud på ett flertal mål. När vi väl lyckas jobba in 2-1 känns det tämligen säkert.

Vad som händer i slutet av matchen är därför riktigt tungt. En S&S-spelare tar sig fram i mitten, men blir stoppad ett par meter in på vår planhalva. Domaren hittar en ojustehet, och blåser frispark. Matchen är alltså stoppad. Samtidigt som signlaen går sparkar dock S&S-spelaren till bollen, och den letar sig hela vägen in i mål. Inga problem, matchen är ju ändå avblåst tänker vi. Men icke. Då ändrar sig domaren helt plötsligt och dömer mål och 2-2. Bollen var inte ens inne i vårat straffområde när han blåste av. Givetvis påpekar vi att han inte kan döma mål då, men han har mage att htta på lögner och påstå än det ena efter det andra. "Det var ju målsignal jag blåste".

Vi hann inte pressa in ytterligare något mål, utan fick nöja oss med en poäng. Efter en riktigt tung höstsäsong där vi förlorat samtliga matcher, trots att vi varit dominanta spelmässigt och haft fler målchanser i flera av dem, tar vi poäng mot seriens dominanter. Förra säsongen förlorade de en match. Det var i sista omgången. Mot oss. Det är inte många som tar poäng av dem, men vi gjorde det. Igen. Fy fan vad gott det kändes, trots att vi blev rånade på två poäng.

Suttit ganska mycket med Football Manager senaste dagarna. Spelade ut första säsongen med Bayern München igår kväll. Riktigt stolt över den kanonsäsong jag gör, är jag. Första säsongen tar jag laget till vinst i cupen, vinst i ligan, semifinal i Champions League, blir vald till årets manager av spelarna och får den ärofyllda titeln som årets manager. Inte illa pinkat!

Går okej med snuset, för övrigt. Var faktiskt och köpte en dosa nikotinfritt igår. Kände att jag ville ha något under läppen ändå. Kör väl det ett litet tag. Tar bara ett par stycken per dag. Ska föröska vänja mig av vid att ha något under läppen hela tiden osv. Varvar med tuggummin samtidigt.

Tredje dagen utan snus nu. Känns helt okej, bortsett från rastlösheten. Ingen som helst huvudvärk för tillfället. När jag vaknade imorse hade jag så jävulens ont i käkarna att jag knappt kunde käka frukost. Tuggat tuggummi så in i helvete hela dagen igår. Nu har jag mjukat upp käkarna en aning och sitter och tuggar igen. Lär gå några till under dagen.

Var hemma hos brorsan och lirade lite krysslåda igår. Tiggde inga snus, och kände inte att det var direkt jobbigt, trots att han satt bredvid och snusade. Bara att kämpa på...

Dagens datum har ganska nyss tickat över till 3:e januari. Över två dygn in på det nya året. Och nyårslöften, det har man väl några - precis som vanligt. Försöka komma i bättre form givetvis, och jag har även bestämt mig för att sluta snusa. Igen...

Har nu varit utan snus i två dygn ungefär. Just nu känns det okej, men jag känner mig sjukt rastlös. Sitter och tuggar frenetiskt på mitt tuggummi. Just tuggummin lär vara min bästa vän ett tag framöver. Måste verkligen sysselsätta truten med någonting.

Har haft riktigt ont i huvudet under dagen. Var tvungen att lägga mig och sova ett tag, och har käkat huvudvärkstabletter. Hoppas verkligen att det inte blir likadant imorgon. Då blir jag ganska lack... Måste försöka kontrollera mig själv så jag inte vansinnestuggar godis eller liknande. Bara att bita ihop.

Ska verkligen försöka klara första veckan utan att trilla dit på någon prilla med. Ska ju bara ta några dagar för kroppen att göra sig av med allt nikotin. Därefter är det bara vanan att kämpa mot.

Får passa på att önska god jul och gott nytt år, eller snarare god fortsättning, såhär ut i tomma intet.

Julen har passerat ganska snabbt. Jobbat alla mellandagarna, så har inte varit mycket tid till att chilla och ta det lugnt. Julafton hemma hos mamma och pappa, juldagen hemma hos Fias föräldrar. Var ute och vände på juldagskvällen med, men blev inte mycket av det hela.

Nyår var vi ganska många hemma hos Karlsson, och jag körde på rätt hårt i kostym och fluga och allting. Ganska tung första dag på det nya året sedan.

Nu har jag tagit ledigt från jobbet både måndag och tisdag. Inte av någon särskild anledning, mer än att det är skönt att få vila och ta det riktigt lugnt några dagar efter all stress och allt farande. Räkna med att jag sover bort stora delar av morgondagen...

Lilla Bosse började bete sig underligt för några dagar sedan. Sade inte ett knyst, satt uppburrad och gjorde ingenting. Han blev dålig i magen, och spydde upp mat. Efter någon dag började han äta konstant. Han gick och pickade frön på botten av buren, satt och åt vid matskålen, åt på godispinnen. Han åt och åt och åt.

 

Han slutade flyga. Normalt sett flög han mellan pinnarna i buren, och han flög när man tog ut honom. Nu klättrade han istället mellan pinnarna, och gjorde ingen ansats till att flyga når man hade honom ute. Han var uppenbart sjuk, och mådde mycket dåligt.

 

När ingen bättring skett på flera dagar, och han praktiskt taget låg i ens händer med stängda ögon och chippade efter andan och inväntade det oundvikliga tog vi det smärtsamma beslutet att det vore bäst om han avlivades. Numera flyger Bosse i fågelhimlen, och trots att han bara varit borta några timmar känner man tomhet.

 

Både jag och Fia är överens om att vi inte var riktigt färdiga som undulatägare, och troligtvis skaffar vi oss en Bosse 2. När, var och hur får vi se. Personligen vill jag gärna skaffa en liten att sköta om så snart som möjligt. Fostra den till ett praktexemplar.

 

Men ikväll tänker vi tillbaka på Bosse och hans härliga lynne och intresse för fotboll. Vi saknar honom, och han kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan.

 

Det diskuterades länge och väl om vi skulle anmäla något lag till korpens inomhussäsong i år eller inte. Till slut skickade jag in en anmälan, och det hela har nu dragit igång. Idag var det premiärmatch för oss i Army of Darkness mot FC Tjockholmen. Tyvärr hade vi problem med att få ihop folk, och för köra lite rundringning igår. Vi fick ihop lag, men många av de som räknas som ordinarie saknades. Själv är jag ju borta med mitt sargade knä för tillfället och är indisponibel.

 

Matchen var inte mycket att hänga i julgranen. Vi kom som sagt till spel med många som blivit inringda bara dagen innan, och det var många som inte kände varandra alls. Spelmässigt var vi underlägsna, och FCT kunde snabbt gå upp i ledning. Det följdes upp med 2-0 innan halvtid, och 3-0 efter paus.

 

Vi hade inte mycket att sätta emot, och det är bara att hoppas vi kan komma igen till nästa vecka, då Lirarna 2 står för motståndet. De är betydligt mer samspelta än FCT, och där får vi problem om vi inte håller våra positioner bättre än vi gjorde idag.

För några veckor sedan spelade jag som vanligt innebandy med Hjälpmedelscenter. Precis som vanligt dominerade jag totalt, öste in mål och tog mig förbi allt och alla (typ).Och precis som vanligt hade jag en satans otur.

 

Det ville sig nämligen inte bättre än att jag efter 30-40 minuters spelande löpte jämsides med en motståndre och klev in framför honom. Jag råkade sätta ner foten på hans klubblad, vilket resulterade i att mitt ben for iväg, och knäet vek sig i en onaturlig vinkel.

 

Låg och vrålade ett tag innan jag fick hjälp att resa mig och kunde halta ut från planen. Att duscha och klä mig var ett jävulskt stort projekt. Att köra bilen hem var nästan omöjligt. Sedan låg jag i soffan och kunde inte röra mig över huvud taget resten av kvällen. Att komma upp ur sängen morgonen efter tog mig ungefär femton minuter, och jag hade ett helvete några dagar. Eftersom jag är machomännens machoman gick jag inte till läkare innan efter en vecka, och blev då sjukskriven ett tag, med 9 smärtstillande tabletter per dag som lindring. Jag har repat mig så pass att jag klarar av att gå nu, men mycket mer är det inte.

 

Har fortfarande ont, och kan inte böja knät särskilt mycket mot vad jag borde kunna. Att röra det i sidled är helt uteslutet, och några löpsteg kommer jag inte ta på många veckor. Det känns ganska segt, det gör det. Har börjat med sjukgymnastik nu, och hoppas att jag ska kunna bli bättre snart, men vågar ite stressa heller. Håll tummarna för mig!

Det är sällan jag lagar mat. De få gånger jag ställer mig vid spisen handlar det nästan uteslutande om att koka nudlar, laga spaghetti och köttfärssås eller koka pasta, steka någon korv och veva ihop. Idag har jag emellertid större uppgifter framför mig. Fia är och jobbar, och jag tänkte jag för en gångs skull kunde ge mig på någonting större när det gäller matlagning. Jag håller på attlaga kalaops. Har sedan jag steg upp brynt kött och fixat och donat. Har aldrig tidigare gjort kalops, men (allvarligt talat) jag är ganska duktig i köket och ska nog få ihop någonting ätbart.

 

Idag spelar Bayern München mot Hannover i Bundesliga. Bayern är pressade att vinna, ty säsongen har inte börjat bra. Man saknar flera nyckelspelare och kommer få slita hårt mot ett Hannover som inlett lysande och återfinns på en tredjeplats i tabellen. 15:30 börjar matchen. 17:30 sänds den, och då hittar ni mig klistrad framför televisionen och Eurosport 2. Håll tummarna, är ni snälla.

Tänkte det kunde vara dags för ännu ett blogginlägg. Med tanke på att jag själv är den enda som besöker min blogg, har jag ingen större ork eller lust att sitta och plita ner text om saker och ting. Känner dock för andra dagen i rad att jag inte har någonting särskilt att göra, så tänkte att jag skulle försöka skita ur mig några rader.

 

Om man ska köra någon form av klassisk "vad har hät sedan sist"-sammanfattning kanske... Well, here we go. Jag jobbar kvar på Hjälpmedelscenter, och varierar mellan förrådsarbete och skruvande och pillande. Ser ut att bli kvar där ytterligare ett tag. Jag och Fia har varit i Bulgarien och solat, badat och druckit mängder med groggar och bira. Var precis jävla underbart, om jag ska vara ärlig. Bayern münchen har inlett säsongen otroligt dåligt, och ligger i skrivande stund tolva i Bundesliga. Herre jösses. FIFA 11 har släppts, och jag tycker inte det är någon höjdare. Gillar 10:an bättre. Har spelat ut alla Starcraft 2-missions på brutal, och fått den ärofyllda achievementen "Campaign Ace - Brutal". En massa annat har förstås också hänt, men vi nöjer oss nog så vad gäller återblickar. Åtminstone för tillfället.

 

I tisdags spelade Sverige tuff bortamatch i EM-kvalet mot Holland. Förlust med 4-1 svider i ett vikingahjärta. Det såg inte särskilt bra ut. Holland var ett mycket bättre lag, men jag tycker samtidigt att Sverige gör en ganska dålig match. I egenskap av fotbollsmålvakt anser jag att Andreas Isaksson bör agera väldigt annorlunda vid åtminstone två av målen, och i egenskap av levande väsen anser jag att Safari bör agera något överjävligt annorlunda vid 2-0-målet. Ett sådant inkast får bara inte förekomma. När Holland kände sig nöjda för dagen fick Sverige rulla lite boll, och även sätta en strut. Kanske hade det sett annorlunda ut om Toivonen fått in 1-1 på sin lobb. Om man ska vara lite kritisk där också kan jag tycka att ett bättre alternativ än att lobba är att runda målvakten. Hade varit ett mer säkert alternativ.

 

Och när vi är inne på fotboll... Verkar som om det blir svårt att få ihop något lag till korpens inomhussäsong i år. Vi är några stycken som är intresserade, men många har flyttat, vissa har börjat spela i riktiga lag igen och så vidare. Jäkligt segt, för det har definitivt varit en av veckans höjdpunkter, när man fått stiga upp på lördagsmorgonen och ladda inför en stenhård match. Saknar det verkligen. Imorgon är det exakt en vecka till sista anmälningsdag. Frågan är om vi hinner få ihop något folk till dess.

 

På återseende! (Hoppas jag...)

Har för vana att lasta in en snus när jag går och lägger mig. Antingen för att ha medan jag läser, eller för att ha under natten. Har nämnts lite här och där, och då och då att folk som snusar gärna lägger sina snusprllor lite överallt, och gärna på exempelvis nattduksbordet. Jag har inget sådant, men väl ett fönsterbräde som fungerar precis lika väl.

 

Jag började spara ihop en liten hög, bara för att se hur många det skulle bli. Har hållt på ett ganska bra tag, och igår när Fia putsade fönster här hemma så kände jag att det var dags för invägning. Räknade de små prisarna varsamt, en efter en. Resultatet? 112 stycken avnjutna snusprillor.

 

De lägger jag nu i en burk och sparar till framtiden, när svårare tider kommer. Jag tycker vissa av dem ser ut att ha gott om smak kvar i sig. De små saftiga gottepåsarna... Vad tycker ni?

 

Har nu gett upp hoppet om att min besökare skall återvända. Det känns som om loppet är kört. Jag har förlorat. Igen. Det är inte utan att man blir lätt fuktig i ögat, måste jag erkänna... Jag får försöka koncentrera mig på annat en stund. Låta tankarna glida iväg en aning.

 

Tänker på Ribèry, som säkert inte är alltför munter för tillfället. Han och Benzema sitter tydligen hos fransk polis för deras umgänge med den (då) 17-åriga prostituerade tjejen. Om jag förstått saken rätt riskerar de tre års fängelse för några snabba juck. Känns inte riktigt bra. Hoppas nu att allt reder ut sig och att Ribèry finns med när Bayern tar trippeln nästa år. Hoppas, hoppas.